Moen

Jag är ett monster, ett sovande monster som aldrig vaknat upp, aldrig ser mig för och drömmer om en värld där inget är fel, där allting är bra, där jag gör allt rätt. Men jag lurar mig själv, jag kör på, jag kör över, jag krossar och förstör, jag gör ingenting rätt. Jag tror mig vara kärlek, tror mig vara lust, men jag är inget annat än ondska. Inget annat än hat, och vad gör jag? inget, nu börjar jag bli desperat. Du är mitt hjärta mitt samvete mitt hopp, du är ingen dröm, du är verklighet, du är nått. Nått som får mig att vakna, som får mig att förstå, förstå vad jag gör fel, jag blickar bakåt för en stund, på allt som hänt, jag har varit ond. Nu är allting tyst, allt är lugnt, något har dött, broar har bränts. Det finns nya vägar, jag är vaken, jag kan inget göra ogjort, men nu ska jag göra allting rätt, jag ska göra allting vackert, endast sova på natten. Nu är jag vaken, du har skakat liv i min själ, jag är nykter, jag ska göra allt vackert. Jag intet veta av vad jag har gjort, vilka synder jag syndat vilka brott jag begått, men ändå snälla säg mig, håll mig vaken, men sanningens kalla dusch, ge mig inga mellan rader, bara rakt ut vad som hänt, och snälla låt mig veta, jag har väl inte drömt vad du en gång känt? låt mig få leva, med mig själv, och du med mig, jag vill vara din, var min, jag älskar dig.